¤ Produktionen
Originaltitel: The Great Mouse Detective
Världspremiär: Den 2 Juli 1986
Svensk titel: Mästerdetektiven Basil Mus
Svensk premiär: Den 28 November 1986
Producent(er): Burny Mattinson
Regissör(er): Burny Mattinson, David Michener, John Musker och Ron Clemens
Manusförfattare: Ron Clements, Vance Gerry, Steve Hulett, Burny Mattinson, David Michener, Bruce M. Morris, John Musker, Matthew O’Callaghan, Melvin Shaw och Peter Young
Ett urval av animatörer: Mark Henn, Glen Keane, Andreas Déja, Ruben A. Aquino, David Block, Sandra Borgmeyer, Rick Farmiloe och Steven E. Gordon
Musik(er): Henry Mancini och Melissa Manchester
Skådespelare: Alan Young, Allan Svensson, Anders Nyström, Barrie Ingham, Candy Candido, Cecilia Schiöld, Diana Chesny, Ève Brenner, Frej Lindqvist, Hans Josefsson, Melissa Manchester, Meta Velander, Nils Eklund, Susanne Pollatschek, Val Bettin, Vincent Price
¤ Intrigen
Mästerdetektiven Basil Mus bor i källaren på 221 Baker Street – och är naturligtvis den smartaste detektiven i hela musvärlden. Han och hans knubbige vän Dr Dawson har bestämt sig för att lösa mysteriet med det mystiska försvinnandet av en ung musflickas pappa som är leksaksfabrikör. Fallet leder dem från Londons sjaskiga hamnkvarter till Buckingham Palace och slutligen hamnar de i klorna på den förskräcklige professor Råttigan, den kriminelle Gudfadern i gnagarnas undre värld. Basil och Dr Dawson hamnar mitt i den förskräckligaste och mest fasansfulla brottsplan som Råttigan någonsin planerat. Jakten avslutas med ett sjusärdeles slagsmål i klocktornet på Big Ben.
¤ Filmens bakgrund
En grupp av animatörer, manusförfattare, regissörer och andra anställda vid Walt Disney Studios hade i slutet av 1970-talet (eller möjligtvis alldeles i inledningen av 1980-talet) börjat att arbeta med projektet ”Taran och den magiska kitteln”, den film som skulle komma att följa upp kassasuccén ”Micke och Molle”. Men 1981, samma år som just den filmen hade premiär på biograferna, kom Walt Disney’s ledning med ett beslut om att många av de här anställda personerna skulle lämna heltidsarbetet med ”Taran-projektet”. Istället skulle de parallellt börja att arbeta på en annan historia: Det var då just ”Mästerdetektiven Basil Mus” – en film som baserade sig på Sherlock Holmes-pastischen ”Basil of Baker Street” av författarinnan Eve Titus. Det som är lite intressant med det här är att ännu idag är den allmänna tron att dessa Walt Disney-anställda personer ‘sade upp sig’ från ”Taran-projektet”, men det är alltså inte riktigt korrekt. Studion delade högst frivilligt upp besättningen så att de kunde ha två betydligt effektivare produktioner. Det var en bra idé eftersom det då inte skulle finnas någon dödtid för besättningen mellan allt arbete.
Eve Titus hette den kvinnliga författarinnan som skrev originalböckerna om den heroiska Basil Mus. Hon föddes 1922 och började på 1950-talet att skriva barnböcker om en fransk mus vid namn Anatole, som också de har blivit filmatiserade, men däremot inte av Walt Disney. Året 1958 kom den första boken om den Viktorianska musen Basil – ”Basil of Baker Street” – som Walt Disney’s 26:e klassiker bygger på. Böckerna är illustrerade av Paul Galdone och de handlar om en liten mus som lever livet för sin stora idol, Sherlock Holmes. Med sin trogna partner och kompanjon, Dr David Q. Dawson, börjar de utreda brott i det Viktorianska London. Boken – som är den första i en hel serie – är starkt influerad av Arthur Conan Doyles klassiska böcker om Sherlock Holmes. Författarinnan Eve Titus var för övrigt själv mycket Sherlock Holmes-intresserad och även involverad i amerikanska sherlockianska sammanslutningar. Enligt de personer i Sverige som känner sin Sherlock Holmes väl anser också att hennes barnböcker är riktigt bra och att hon har gjort en mycket värdig omstöpning av Sherlock Holmes-böckerna till en barnboksvärld.
Det finns en hel del tämligen intressanta åsikter om filmen ”Mästerdetektiven Basil Mus också: Det här är sannerligen inte någon av de mer populära filmerna i bland majoriteten av den stora publiken, men det råder verkligen inte heller några tvivel om att denna Walt Disney-produktion inom just Sherlock Holmes-kretsar är en omtyckt film. När skribenten Morgan Malm på webbplatsen Sherlockholmes.se tidigare i Maj 2005 skrev en subjektiv lista över de tio bästa Sherlock Holmes-filmatiseringarna genom alla tider så fick visserligen inte Walt Disney’s ”Mästerdetektiven Basil Mus” plats, men den fick istället ett fint hedersomnämnande med orden att filmen är ‘en av de charmigaste filmer som inspirerats av Conan Doyles historier’. Det är inte illa.
Mattias Boström heter en svensk författare, förläggare och översättare. Under andra hälften av 1990-talet drev han Boströms förlag i Lund och introducerade då bland andra berömda författare som Michael Connelly, Stephen Fry och Ian Rankin på svenska. Han är också han känd som en framstående Sherlock Holmes-expert. Sitt kunnande om Sherlock Holmes har han visat i ett antal olika media, skrifter och artiklar – och i Januari 2007 valdes han dessutom in i den exklusiva amerikanska Sherlock Holmes-föreningen ‘The Baker Street Irregulars’. Denne Boström har personligen berättat för den här webbplatsen om att även han är väldigt förtjust i filmen ”Mästerdetektiven Basil Mus”, och han har även sagt att han tycker att det är synd att den är lite förbisedd bland andra stora Walt Disney-filmer. Men Boström – som är född 1971 – tror precis som så många andra att filmens låga status bland allmänheten beror på att den kom precis i läget innan Walt Disney-filmerna blev riktigt stora filmer på biograferna igen. Den så kallade renässansen. Som exempel nämner han ”Den lilla sjöjungfrun”, ”Aladdin” och ”Lejonkungen”.
Vilka är då de personer som ligger bakom den här filmen? Den exekutive producent heter Burny Mattinson, som även är regissör och en av många manusförfattare. Han var animatör hos Walt Disney Studios redan på 1960-talet och var då inblandad i ”Djungelboken” 1967. Sedan dess har han verkligen arbetat mycket flitigt för filmbolaget. Under årens lopp han Oscars-nominerats för ”Musse’s julsaga” och troligtvis är han en av Walt Disney’s mest betydelsefulla medarbetare sedan The Nine Old Men. En annan manusförfattande regissör är David Michener, som under 1990-talet verkar ha lämnat Walt Disney för andra projekt. Bland andra ”The Jetson’s”, ”Tom och Jerry” och ”Det var en gång en skog”. Men till stor del är det här också en film av de två herrarna John Musker och Ron Clemens. De har tillsammans producerat, regisserat och skrivit delar av filmens manusskript. Innan hade båda börjat att arbetat med ”Taran och den magiska kitteln” och precis som många andra inom produktionen så var han här i ett tidigt stadie av vad som skulle komma att bli enastående karriärer.
”Mästerdetektiven Basil Mus” innehåller ett antal färgstarka karaktärer. De flesta av filmens animatörer hade tidigare bara varit inblandad i ett par produktioner innan och var i just lindan av sina respektive karriärer. Även om den här filmen som sagt rymmer några riktigt bra karaktärer, så skulle majoriteten av animatörerna komma att genomgå en remarkabel utveckling under 1990-talet. Det var i alla fall Mark Henn som fick uppgiften att animera huvudpersonen Basil. Tidigare hade han bland annat medverkat i produktionen av ”Musse’s julsaga” och ”Taran och den magiska kitteln”, och senare under 1990-talet så var det han som bland annat skapade den kvinnliga hjälten i ”Mulan”. Glenn Keane var mannen som fick uppgiften att animera professor Råttigan. Tidigare hade han bland annat gjort jätten i ”Musse’s julsaga” och den skrämmande björnen i filmen ”Micke och Molle”. Han skulle senare under 1990-talet komma att få göra titel-figurerna i ”Aladdin”, ”Pochahontas” och ”Tarzan”. Ruben A. Aquino heter sedan mannen bakom Dr Dawson. Hans mest kända karaktär annars är kanske Simba som vuxen i ”Lejonkungen”. Polen-födde Andreas Déja fick sedan göra drottningen. Alla som känner till Walt Disney’s moderna historia vet att han skulle komma att få betydligt större uppgifter senare och dessutom vara med att mycket starkt bidra till filmbolagets stora renässans. Bland de övriga animatörerna kan man nämna namn som David Block, Sandra Borgmeyer, Rick Farmiloe och Steven E. Gordon.
Barrie Ingham heter skådespelaren som gestaltar huvudpersonen Basil’s röst. Han föddes i Storbrittanien och Halifax den 10 Februari 1934. Under karaktären har han framför allt arbetat inom teatern – han har exempelvis spelat på Broadway och haft ledande roller i London vid Royal Shakespeare Company, Royal National Theatre, The English Stage Company och Mermaid Theatre Company. Han har gjort över 200 framträdanden i den amerikanska och brittiska televisionen. Förutom detta område är Barrie Ingham van att göra röst-uppdrag: Utöver Basil så har han gett sin röst till många annonser och annan television.
Den svenska motsvarigheten heter Frej Lindqvist. Han är också han mest känd för sitt arbete inom teatern och kanske inte någon som gemene man känner till, men han är i alla fall en utbildad skådespelare, regissör och författare. Han är född i Finland 1937, men uppvuxen i Sverige och sedermera verksam i båda länderna. Under 2009 är han aktuell som skådespelare i Norrbottensteaterns uppsättning av Tjechovs ”Måsen”, med premiär i September. Han läser även under året in en ny bok av Arto Paasilinna för Bonnier Audio, nämligen ”Fabrikör Liljeroos luftskepp”.
Basil’s sidekick – Dr Dawson – lånar sin röst av Val Bettin, en berömd brittisk röstskådespelare som bland annat har krediterats för insatser i ”Shrek”, ”Gargoyles” och serien om ”Mighty Ducks”. Han har också gestaltat Jasmine’s far sultanen i ”Aladdin”-serien – plus filmens två uppföljare efter det att original-röstskådespelaren Douglas Seale slutade. Den svenske Dr Dawson görs av en annan riktig veteran, Anders Nyström. Han är född i Stockholm 1933 och var med redan i klassikern ”Barnen från Frostmofjället”, och efter det har det ju blivit en hel del film, teater, TV och radio. Han har även medverkat i produktioner som ”Göta Kanal”, ”Svenska hjärtan” och ”Saltön”. När det gäller Walt Disney så skulle han även komma att vara med i ”Skönheten och odjuret”.
Den ondskefulle professor Råttigan, som är Basil’s ärkefiende nummer 1, lånar sin röst från skådespelaren Vincent Price. Det är denna films största namn, utan tvivel. Han föddes i Missouri 1911 och växte upp i en relativt välbärgad familj. För allmänheten var han den ständigt diaboliske galningen på biograferna – han var bland annat med i filmerna ”De tio budorden”, ”Flugan” och ”Det femte offret” – men i verkliga livet var han en lugn och öppensinnad man som älskade konst, matlagning och utan undantag svarade personligen på sina beundrarbrev. Vincent Price uppgav för övrigt att professor Råttigan var hans personliga favorit av alla sina egna roller. I den svenska filmversionen är det istället operasångaren Hans Josefsson som gestaltar Råttigan. Den verkligt unika och karaktäristiska basrösten gör sig riktigt bra i skurkroller, och han har varit med i fler filmer från Walt Disney. Han kombinerar också sin karriär som operasångare med en som vanlig skådespelare, regissör och producent.
Professor Råttigans hantlangare är en enbent fladdermus. Bara det är rätt så kul. I originalversionen heter han Fidget och i den svenska heter han Skrället. Candy Candido heter röstskådespelaren som gestaltar Fidget i den engelska versionen, och det är en man som kunde utföra ett mycket speciellt trick med sin egen röst: Han kunde nämligen justera den mellan sopran, alt, tenor, och han hade en bas som var ett par hack lägre än den lägsta tangenterna på pianot. Dessa egenskaper gjorde att han tidigare hade varit med i andra Walt Disney-filmer, bland annat ”Peter Pan” och ”Robin Hood”. I Sverige är det istället Allan Svensson som gestaltar Skrället. Denna skådespelare utbildade sig på Teaterhögskolan i Göteborg i slutet av 1970-talet och slog igenom som den unge hemmasonen Erik i TV-serien ”Hedebyborna”. Han har ingått i den fasta ensemblen på Stockholms stadsteater och ägnar sig idag åt att både skådespela och att regissera. Trots många välbekanta skådespelarinsatser under åren är det kanske ändå som brevbäraren Gustav Svensson i ”Svensson, Svensson” som Allan Svensson för alltid fått en stor plats i svenska folkets hjärta.
Sedan är det Olivia Flaversham. Den skådespelar-tjej – som nu ungefär 25 år efter filmens premiär har blivit vuxen – gör den rösten heter Susanne Pollatschek. Men att hitta någon information om henne verkar vara helt omöjligt. I den svenska filmversionen är det Cecilia Schiöld. Hon var bland annat med i ”Ebba och Didrik”.
Olivia’s kidnappade pappa lånar i alla fall sin röst från Alan Young. Han hade tidigare utfört en nästan perfekt skotsk accent som Joakim von Anka för Disneyland Record’s version av ”En julsaga”, som han också utvecklat och skrivut. Han upprepade sedan samma roll i filmen från 1983 och ett naturligt val för Henry Flaversham’s skotsk-irländska dialekt. I den svenska filmversionen är det istället Nils Eklund som lånar ut sin röst till Henry. Han har även gjort röster till många tecknade filmer, den mest kända är nog rösten till Ugglan i ”Bambi” eller den till Sultanen i ”Aladdin”. Den svenska Henry Flaversham gör Nils Eklund.
Den hushållerska som arbetar hos Basil på Baker Street heter Mrs. Judson och gestaltas av en kvinna som heter Diana Chesney. Hon föddes i landet Burma, som numera heter Myanmar, där hennes far var en major i den brittiska armén major, men återvände till England i sin barndom. Vid 12 års ålder såg hon en Bette Davis-film och snabbt bestämde hon sig för att bli en skådespelerska. Hon medverkade i ett par dussin filmer och TV-serier, däribland ”Ellery Queen”, ”The Six-Million Dollar Man”, ”The Monkees”, ”Fantasy Island” och ”Hogan’s Heroes”.
Filmens musdrottning lånar sin röst från fransyskan Ève Brenner, som är en operasångerska född den 11 September 1951. Här i Sverige är det Meta Velander som gestaltar musdrottning. Hon började spela teater redan under skoltiden. Efter att ha gått på Dramatens elevskola mellan 1947 och 1950 kom hon till Upsala Stadsteater där hon var engagerad fram till 1957. Hon engagerades 1960 vid Stockholms stadsteater där hon medverkat fram till 2008 med kortare uppehåll.
Även om det tog tio man hela fyra år av förproduktion till att skriva ihop ett fungerande manusskript av Eve Titus-böckerna till filmen, så gick huvudproduktionen av ”Mästerdetektiven Basil Mus” riktigt snabbt. För cirka 125 animatörer tog det bara lite mer än ett år att färdigställa denna film, Walt Disney’s 26:e i ordningen av animerade långfilmer. Anledningen till den här rätt så raska takten just där beror främst på att man använde sig av den absolut senaste och mest nyskapande tekniken på marknaden: Dataanimation. Förmodligen är det också tyvärr så att ”Mästerdetektiven Basil Mus” kanske är mest känd för dess användning av dataanimation – vilket var tidigt att göra 1986 – och inte för filmen som sådan. Walt Disney har alltid varit i framkant, först med det senaste, när det handlar om den mest moderna tekniken och så även under det för filmbolaget mörka 1980-talet.
Den här filmens avgörande slutuppgörelse – den mellan Basil och professor Råttigan – äger rum i Big Ben, Londons praktfulla klocktorn tillika Storbrittaniens mest populära landmärke, som faktiskt firar 150 år nu 2009. Det som gör just den sekvensen lite speciell är att det är den första – lite längre – scenen i en tecknad långfilm som är datoranimerad. Redan tidigare i Walt Disney’s ”Taran och den magiska kitteln” hade CGI – eller Computer Generated Image som det egentligen heter – förekommit, men det är det många som glömt. Eller över huvud taget inte vet om. Det är dock endast själva motoriken i urverket som är framställt med hjälp av datorer, de två karaktärerna är helt och hållet traditionellt tecknade.
På det rätt så ihåliga extramaterialet som finns på filmens DVD-skiva från 2002, så berättar den mångsidiga tecknaren Phil Nibbelink om hur arbetsmetoden går till, och det är faktiskt det i särklass mest sevärda där. Han berättar följande: Datorn ritar helt enkelt upp bakgrunden, i det här fallet ett femtiotal hotfullt roterande kugghjul, som sedan skrivs ut på stora och vita pappersark. Animatörerna tar därefter ett nytt blankt pappersark, lägger det ovanpå, och tecknar figurerna därpå.
Det är lätt att ta för givet att allt har blivit guld och gröna skogar med all den dataanimation som numera har blivit en vardag i världens alla filmstudios. Men så är det kanske inte riktigt. I Maj 2009 hade den här webbplatsen möjligheten att kunna samtala en stund med Phil Nibbelink, som alltså var ansvarig för den avgörande slutstriden i Big Ben. Han berättade: ‘Tekniken var mycket långsam och klumpig då på 1980-talet. Inte som nu när tekniken fortfarande är långsam och klumpig… Ärligt talat, efter att ha arbetat med datorer under decennier kan jag säga med handen på hjärtat att en hel del saker fortfarande blir snabbare, billigare och bättre gjort med det gamla sättet.’
Över till filmens musikaliska avdelning. I ”Mästerdetektiven Basil Mus” finns endast tre olika sångnummer, vilket är ett tämligen litet antal med Walt Disney-mått mätt. Dessa är ”Världens tuffaste bov” (”The World’s Greatest Criminal Mind”) och ”Adjö, farväl” (”Goodbye To Soon”) som är skrivna av den Oscars-belönade kompositören Henry Mancini, samt ”Låt mig va’ rar mot dig” (”Let Me Be Good To You”) som är skriven av Melissa Manchester.
Henry Mancini är en mångfacetterad musiker som har sitt ursprung i Italien, men är själv född den 16 April 1924 i Ohio och uppväxt i Pennsylvania. Under sin livstid var han delaktig i nästan 100 släppta album inom olika genrer och när det gäller filmmusik så är han definitivt en av de mest inflytelserika personerna genom tiderna. Han är på samma nivå som Ennio Morricone, John Barry och John Williams, men han lyckades inte att nå upp till sin normalt sett mycket höga nivå som kompositör i just ”Mästerdetektiven Basil Mus”. Det kan inte någon hävda på fullt allvar. Men att Walt Disney från första början ville ha honom att göra musiken är dock inte alls svårt att förstå om man tittar i hans meritförteckning, som bland annat rymmer fyra Oscars-statyetter, 20 Grammy’s och en Golden Globe. Lägg därtill mer än 100 nomineringar, allt som allt, och inblandning i filmer som ”Breakfast At Tiffany’s”, ”Romeo and Juliet”, ”Victor/Victoria” och inte minst ”The Pink Panther”. Han hann även komponera musiken till mängder av olika TV-produktioner, bland annat ”Törnfåglarna” (”The Thorn Birds”) och ”Remington Steele” som båda har sänts i Sverige flera gånger om.
¤ Personliga reflektioner
En av de absolut främsta anledningarna till att jag tycker om ”Mästerdetektiven Basil Mus” är dess suggestiva miljö och atmosfär. Berättelsen utspelar sig nämligen i London år 11897 – det vill säga vid slutklämmen på den kända Viktorianska eran. Jag finner personligen just den här tidsperioden mycket fascinerande vad det gäller allt från arkitektur, mode och politik. Någon skrev eller sade vid något tillfälle att man ‘vill bara ta en varm kopp te och vira in sig i en stor filt med en tallrik scones när man tittar på den’, och det tycker jag är en alldeles förträffligt slående bra beskrivning av den här filmen. Om det är så att jag någon gång kommer att genomgå en reinkarnation och återfödas som människa så har jag sannerligen inte något emot att göra det på Baker Street som granne till Basil.
Det här är inte någon film som satsar på att vinna publikens gunst genom humor. Både den kvicka dialogen och den klassiska slapstick-komiken, som majoriteten av de tidigare filmerna bjuder på, lyser med sin frånvaro. Visst finns några poänger, jag tycker speciellt mycket om scenerna med hunden Toby, och det är ju trots allt en Walt Disney-film, men de är inte många till antalet. Det är något som kännetecknar hela 1980-talet för filmbolaget. Istället lägger den sitt fokus på att försöka att vara seriös, realistisk och lite mer vuxen i sin framtoning, vilket i slutändan blir en aning pretentiöst. Det blir åtminstone inte riktigt bra. Jag misstänker därmed också att det mycket väl kan vara en anledning till att filmen aldrig har blivit någon större framgång. Det är åtminstone en uppenbar anledning av flera andra.
Jag tror inte heller att det är någon direkt fördel att ha så pass okända röstskådespelare som man har i ”Mästerdetektiven Basil Mus”. I vanlig spelfilm så tycker jag att det kan vara oerhört positivt och starkt bidra till en films trovärdighet, men här i tecknad film är det inte så. Jag syftar både på originalversionen och den svenska, men framför allt den senare. Visst är det givetvis namn som man känner igen, utan tvivel, men det är inte heller någon stor personlighet med i rollistan. Ett exempel: Vem är egentligen insatt i Frej Lindqvist och hans karriär inom teatern? Inte många.Därmed inte sagt att han är dålig på något sätt, jag anser att han är bättre än Barrie Ingham. Men vad jag vill säga är att: Det är definitivt så att kända och riktigt bra aktörer i rollistan säljer många biobiljetter.
I stort sett alla karaktärer är snygga och personliga på samtliga punkter. Särskilt uppskattar jag spårhunden tillika transportmedlet Toby, en glad och mycket charmig figur som blev den sista karaktär som animatören Eric Larson gjorde innan han gick i pension. Det är faktiskt lite sorgligt med tanke på att han var den siste av de kvarvarande av de ursprungliga The Nine Old Men. Däremot är jag inte alls imponerad av många bakgrunder i filmen. Ett riktigt bra exempel – eller möjligtvis dåligt, beroende på hur man ser på saken – är bakgrunderna inuti den sjäskiga hamnpuben. Det är rena stillbilder.
Musiken är utan tvivel en oerhört betydelsefull del av en Walt Disney-film. Jag tycker definitivt inte att den här filmens musik kan få mera än högst godkänt. Riktigt trist skulle jag vilja säga att den är. Den innehåller nämligen endast tre olika sångnummer och inget av dem är särskilt minnesvärt. Jag kan väl tycka att ”Världens tuffaste bov” (”The World’s Greatest Criminal Mind”), som är skriven av den annars så kompetente Henry Mancini, har en rätt så fyndig och kul text – och under det för Walt Disney svaga 1980-talet så hör den förmodligen till de bättre – men de två andra är faktiskt riktigt trista att lyssna till. Vincent Price som gör rösten till professor Råttigan har utan tvivel många goda sidor, men sångrösten är inte en av dem. Melissa Manchester är inte heller någon sångerska som slår omkull mig direkt.
Det är som sagt i stort sett endast en sång som jag uppskattar ordentligt, och den framförs under hela filmens absolut bästa sekvens. Att professor Råttigans katt-flicka Felicia skall käka upp den berusade mus-anhängaren är däremot en betydligt mera osmaklig än komisk slutkläm på det hela. Inte för att jag är känslig för sådant här i andra fall, med det här är definitivt inte rätt forum för en avrättning. Vilket det ju i praktiken trots allt ändå är.
¤ Kul att veta
Det finns mycket oklarheter runt omkring filmens titel. Det gäller naturligtvis inte den svenska titeln, utan den internationella titeln. Här är ett tappert försök att lösa detta: Vid filmens världspremiär i USA i Juli 1986 hade den titeln ”The Great Mouse Detective”. I Storbrittanien fick den dock namnet ”Basil – The Great Mouse Detective”. Vid nypremiären 1992 kom filmen under ytterligare en ny titel: ”The Adventures of the Great Mouse Detective”. Det bör dock noteras att mycket av reklammaterialet runt filmens marknadsföring använder olika namn, som ”Adventures of the Great Mouse Detective” och ”The Great Mouse Detective”. Det hela har varit riktigt förvirrat. När filmen släpptes direkt på video 1999 så hade alla affischer, CD-konvolut och video-omslag fortfarande titeln ”The Great Mouse Detective”, medan filmens förtext fortfarande säger ”Adventures av Great Mouse Detective”.
En bieffekt av denna förvirring gjorde att någon inom produktionen – på skoj började sprida falsk information om att Walt Disney’s gamla filmer skulle få nya titlar. Exempelvis: ”Snövit och de sju dvärgarna” skulle heta ”Seven Little Men Help A Girl” och ”Pinocchio” skulle heta ”The Wooden Boy Who Became Real”.
”Mästerdetektiven Basil Mus” drog in mer än 25 miljoner dollar under 1986. Det var 37 andra filmer som tjänade mer pengar. En av dessa var Lady och Lufsen” – som hade nypremiär det året – och den tjänade mer än 31 miljoner dollar. Mest pengar tjänade ”Top Gun” det året, nämligen cirka 178 miljoner dollar.
En del personer undrar ibland om huvudperson har något efternamn. Både i böckerna och i Walt Disney’s film nämns bara ”Basil of Baker Street” eller bara ”Mr Basil”. Saken är den att man inom den brittiska kulturen, och särskilt under den Viktorianska eran, i stort sett enbart använder sig av efternamn. Det betyder att karaktären antagligen heter Basil i efternamn. Den slutsats som man kan dra av detta är att man skall omformulera frågan: Har Basil något förnamn?
Sångerna ”Världens tuffaste bov” (”The World’s Greatest Criminal Mind”) och ”Adjö, farväl” (”Goodbye To Soon”) är skrivna av kompositören Henry Mancini. Om man vill lära känna den här flerfaldigt prisbelönade mannen lite närmare så har han en både informativ och snygg webbplats (http://www.henrymancini.com/) som är värd att besöka.
Det är Melissa Manchester som har komponerat ”Låt mig va’ rar mot dig” (”Let Me Be Good To You”). Det är också hon själv som framför den i hamnkvarteret.
I två av filmens scener kan man se silhuetten av två människor – Sherlock Holmes och Dr Watson. Den röst som Holmes har kommer från skådespelaren Basil Rathbone (1892 – 1967) som gjorde den ursprungliga filmrollen som just Sherlock Holmes 1939 ”Baskervilles hund”. Genom att använda sig av ljudband från arkivet blev denna cameo fullt möjlig.
Meta Velander – filmens musdrottning – gifte sig 1949 med skådespelaren Ingvar Kjellson. Han har ofta spelat komiska roller, en av de mest uppskattade var som den excentriske Mon Cousin i TV-serien ”Hedebyborna” 1978. Han har även lånat ut sin röst till fyra av Walt Disney’s tecknade filmer, som exempelvis ”Törnrosa” och ”Robin Hood”.
Det här var den sista filmen som animatören Eric Larson var inblandad i. Hans arbetsuppgifter bestod av att teckna hunden Toby och framför allt av att konsultera de andra relativt färska animatörerna.
Det här är den första filmen som Walt Disney har producerat i lagerlokalerna vid adressen 1420 Flowers St. Glendale California.
Sveriges enda Disneyblogg 